Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘pladder’ Category

Omslag

Det blir inte lättare.

Mediabruset har antagit stormproportioner och har man inte en marknadsföringsbudget av Trumpska dimensioner så blir det alltmer slumpartat vad som lyckas tränga igenom och nå fram. Är man då dessutom en 62-årig man som tråkigt nog bara vill skriva, spela och sjunga text och musik som jag själv gillar så är ens mediapotential mikroskopisk. Knappt ens mätbar om man, som jag, har varit stolt omodern sedan 1979. Modernitet är självbedrägeri. Det moderna följer ett mode och är därmed per automatik ett stycke efter. Därför bestämde jag mig för att jag är hip. Andra må ha avvikande åsikter i frågan men eftersom de bara kan ha just åsikter om det så kan de heller inte vederlägga mina. Upprepar man dessutom sin åsikt tillräckligt ofta och envetet så börjar säkert några att hålla med en. Några kan bli flera och t.o.m. många…Alltså…

Jag är hip. Det är grundförutsättningen. Så hip att jag är hippie.

Här är historien om mitt nya hippa album som släpps 30/9 2016.

 

Någonstans under 90-talet tröttnade jag
på mig själv som artist…
Eftersom en växande del av landet gjort detsamma
beslöt jag mig för att fortsättningsvis satsa på en
karriär som producent o låtskrivare.
Till min och de flestas stora förvåning gick det bra…

T.o.m bitvis lysande och efter tiotalet år hade jag välsignats
med ungefär lika stora framgångar som under det glada
80-talet…helt i skymundan…:))
Redan på CD tiden krävdes det en lupp o ett brinnande
intresse för att kunna läsa vem som skrivit och/eller
producerat sångerna. Med streamingens intåg räckte inte
ens det. Alla förutsatte att det var den som sjöng som också
hade skrivit låten…
Helt ok med mig…mitt ego behövde säkert förminskas…:))
En serie lyckliga omständigheter gjorde sedan att jag hamnade
i Amazonas…Där växer allt…och fort dessutom.
Lusten att spela live var inte undantagen.
Under de år då jag gradvis återvände till Sverige började jag att
spela en del av de sånger jag skrivit till o tillsammans med mina
vänner och upptäckte att alla bottnade även i mig…och kanske
inte minst att jag kunde göra dem till mina egna utan att på något sätt
förringa eller vara respektlös mot de tidigare versionerna.
Kanske kunde jag göra egna inspelningar av dem?
Fröet var sått…
I våras växte lusten till handling.
Nu är resultatet av handlingen snart en fysisk o digital verklighet…

Mitt nya band var också ett frö som växte snabbt.
Under en tidigare produktion hade jag förbluffats av de fantastiska
bröderna Appelqvist…Emil, Josef och Oskar.

När jag nu skulle gå in i studion igen föll det sig naturligt att fråga dem om de ville vara med.
Samtidigt hade jag återigen börjat att spela med min gode vän från RMB David Carlson och tillsammans med honom bildat en akustisk trio tillsammans med en av våra favoritsångerskor, Maria Blom…De kändes självklara.
Under mina turnéer med Rickfors och Ronander/Rogefeldt förtrollades jag av den
makalösa kören som t.o.m. andades med perfekt timing o pitch…
Petra Wahlgren o Josefine Fritsell. Till min stora glädje anslöt de gärna.

Strax innan inspelningen föll den sista pusselbiten på plats. Ytterligare en vän från Raj Montana anslöt…ingen mindre än Ola Johansson…

Ett nytt band var fött.
I mina relativt ödmjuka ögon ett dreamteam. En perfekt mix av moget
och ungt…pondus och energi…patina och fräschör…
Detta är det av alla mina album som varit roligast att spela in…
Det var som en av dessa speciella spelningar då allting bara fungerade av sig själv.
I all fortsatt ödmjukhet vill jag påstå att det hörs…;))

IMG_0012Detta är historien om ett album.

Ett album där jag gör covers…av mig själv…:))

Sånger jag skrev till och tillsammans med mina vänner.

Kan själv…

Fortsättning följer…imorgon…

Read Full Post »


Ibland har vi nästan provocerande roligt på jobbet.
Det är kanske det som är felet.
Om man skrattar så på jobbet är det nog egentligen inget riktigt arbete…
Det är lite frapperande hur musik som kanaliserar så mycket smärta, oro och ångest kan födas ur ett sådant skenbart lättsinne.
Jag säger skenbart.
Egentligen är vi ju djupt allvarliga.
Hela tiden.
Tur att vi kan garva så hjärtligt åt eländet…:)


Där kärlek aldrig dör / Låt det gro

En sång som egentligen är två.
Första delen är en riktigt gammal låt som jag skrev redan i tonåren. Den som är både riktigt minnesgod och dessutom såg mig spela på folkfesterna i Malmö på 70-talet kan kanske t.o.m. erinra sig den. Visserligen är den omarbetad nu och försedd med en helt ny text men den musikaliska stommen är densamma. Egentligen är det lite märkligt att den aldrig blivit inspelad förut. Det är som om jag väntat på rätt tillfälle nästan in absurdum. Nu bara dök den upp igen när jag satt lite förstrött och spelade gitarr. Efter många års vilande i halvglömska kändes den oförskämt fräsch. Dessutom hade jag en refräng som blivit över och som visade sig passa alldeles utmärkt som en nästan fristående coda. Plötsligt slapp jag att göra en platta utan en stor, klassisk ballad.
Texten är en liten elegi över alla de som försvunnit på vägen i allmänhet men, som många säkert förstår, över en i synnerhet…

Där kärlek aldrig dör

Jag minns dig
från en tid
på barrikader
En urkraft
inifrån
en
brinnande ikon
En röst
som blödde själ
i torra rader
Stormande
och het
en skrovlig
ensamhet
Allting
var så lätt
bara fel
mot rätt
och
morgondagen
var så lång
och
obestridligt vår…

Ett annat liv,
en annan tid…
som fotsoldater
i en ojämn strid
Men
jag vill tro
att vi
satte några frön
och att
det finns en plats
där drömmar
aldrig dör…

Jag minns dig
genom dis
och
bättre dagar
Kännande
och varm
med skälmens
hela charm…
Så sann
och aldrig där
för att behaga.
Vaken
och ajour…
Bullrande
och stor…
Ingenting
var lätt
när fel ibland
blev rätt
och
morgondagen
var så kort
och
inte längre vår….

Vi har ett liv,
vi har vår tid
som en
sorglig skepnad
i en ojämn strid…
Men
jag vill tro
att du
satte några frön
och att
det finns en plats
där kärlek
aldrig dör…

Låt det gro

Låt det gro,
låt det gro,
låt det spridas
över hav och land
och växa till en bro…
Låt det gro,
låt det gro,
låt det trösta oss
och vagga oss till ro

Låt det gro,
låt det gro,
låt det spira
mitt i öknens sand
och hjälpa oss att tro…
Låt det gro,
låt det gro,
låt det väva
våra drömmar till en bro…

Låt det gro,
låt det gro,
låt det blomma
på en okänd strand
och skapa oss ett bo
Låt det gro,
låt det gro,
låt det lysa
som en stjärna i vår tro…

Read Full Post »


Redan andra dagen lossnade allt.
På 6-7 dagar satte vi sedan 16 bakgrunder med kompletta instrumentpålägg.
Plus i princip alla körer.
Kvar var bara sång, stämsång, fix och mix…
Ja bara och bara…
Det svåraste var faktiskt att välja låtar.
Ingenting hade riktigt fallit ur ramen, tvärtom…
Alla låtarna hade blivit bättre än jag hoppats på.

På papperet ganska angenäma problem men egentligen inte alls så…
”Kill your darlings” är en välkänd, framgångsrik men icke desto mindre smärtsam metod.
Jag bestämde ganska tidigt att speltiden skulle bli sådan att det gick att göra en vinylupplaga utan att ta bort något som fanns med på CD. Drygt 40 minuter alltså. Ett utmärkt format för en samling sånger.

Vi fick helt enkelt spara fem låtar för framtida bruk.
Det har faktiskt aldrig hänt mig förut.
Det är ganska många saker som ska vägas in när man bestämmer vilka sånger som ska vara med på ett album och sedan sätter låtordningen. Förutom de uppenbara som tempo och tonart så gäller det även att skapa ett flyt i både text och musik.


Albumet ska fungera som en enhet och inte bara som en samling sånger.
Kanske ett aningen urtida tankesätt i dessa tider när alla gör sina egna spellistor men alla som en gång gjort just det vet också att en låt kan ganska effektivt bli ”ihjälslagen” om den hamnar fel i sekvensen…

Det är lite grann som att inreda ett rum.
Därför är det inte heller helt säkert så att alla de ”bästa” sångerna automatiskt hamnar på plattan.
Ibland överskuggar helheten detaljerna.
Den där lampan som inte var så spektakulär i hallen blir helt plötsligt perfekt i sovrummet.

Mixen var en mycket kreativ period men också en stenhård kamp med klockan.
Utan Maxes sällsynta handlag och kalla huvud hade det aldrig gått.
Skönt att veta att vi redan nu har tjuvstartat på nästa platta.
Vi har ju fem låtar i potten…

Förr var det värre än nu

Andra låten vi satte i studion och dessutom något så ovanligt som en riktig vintersång som inte handlar om Jul.
Texten är inspirerad av Dalai Lama.
Det är så lätt att tro att vi lever i de yttersta dagarna när vi hela tiden pumpas fulla av negativ information.
Vi går ibland som i ett töcken av katastrofer, krig, svält, våld, övergrepp och elände.
Då är det väldigt lätt att glömma att det alls inte var bättre förr.
Tvärtom.
Generellt sett är världen en bättre plats idag än den någonsin har varit förut…


Förr var det värre än nu

Svartvit vinter
kalhyggen och sly
där dagar
vägrar gry
och ljuset
bara kommer och går
i dimmiga spår
Trött och frusen
står du
vid ditt fönster
där droppar
bildar mönster
och tiden
bara kommer och går
i trampade spår…

De blinda styr
och
super ner poeter
och
konsten
är vattnig
och spädd
De blinda tror
och
korsfäster profeter
men käraste
var inte rädd…
Det är kallt,
det är mörkt
men
förr var det
värre än nu…

Vår tid
kommer nu
Vi söker
oss ut
och trotsar
förbud
Det är inte slut
Det finns
fler som du
Det är kallt,
det är mörkt
men
förr var det
värre än nu…

Svartvit sanning
skrikande rubriker
där oron
aldrig viker
och rädslan
bara kommer och går
i förförarnas spår
Bränd och lurad
står du
med en aning
ett eko av
en varning
där lögner
bara kommer och går
i pengarnas spår…

De som
hetsar oss till krig
är demokratiskt valda
och
makten
vill aldrig
bli sedd
och
sanningssägarna
är köpta och betalda
men käraste
var inte rädd…
Det har alltid
varit så
men
förr var det
värre än nu…

Vår tid
är just nu
Vi söker
oss ut
och trotsar
tabun
Det är inte slut
Det finns
många som du
Det har alltid
varit så
och
förr var det
värre än nu…

Read Full Post »

Det är inte alla dagar man vill eller orkar pladdra om sina egna små bekymmer…
Idag är en sådan dag.
Därför väljer jag att låta bli och låta musik och text stå för sig själva…
Återkommer.

Imorgon

Jag tänker nästan alltid i bilder när jag skriver texter.
En bra låt är ofta som en film.
Antingen rakt berättad eller mera impressionistisk.
Ibland surrealistisk.
Imorgon är en liten, liten film om kärlek…
Jag vet inte varför den känns fransk eller italiensk men det gör den.

Imorgon

En
vinterkall natt
deras
lånade tid
så de
sparar
varenda sekund
Hennes
porlande skratt,
hennes
sällsamma frid
Han är
lycklig
en rusande stund
Hon står
invid sängen
och stryker
hans kind
och utanför
yr en
novembervind
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Hon väjer
för orden
hon älskar
så tyst
där klockorna
slutat att gå
Som allting
på jorden
som kärlek
har kysst
välsignades
även de två
En lock
av hennes hår
faller lätt
mot hans arm
Hennes blick
är beslöjad
o
märkligt varm
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Han håller
henne nära
han håller
henne hårt
Hon andas
berusat
och tungt
Du skälver,
min kära
i allt
detta vårt
o
i ömhet
förblir allting ungt
Inatt
är hon vacker
och älskad
som få
men stunden
är stulen
o snart
ska hon gå…
Imorgon,
imorgon
är allt som förut
men inom dem
har inget slut…
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Read Full Post »

Hela detta halvgalna projekt började gro så smått under en ganska mörk period av mitt liv.
2006 var ett snårigt år. Skivförsäljningen rasade och jobben tröt. Detta drabbade givetvis en väldig massa människor men vi som levde uteslutande av låtskrivande och skivproduktioner blev extra hårt drabbade.
För första gången av mitt liv var jag i princip arbetslös. Dessutom medelålders och utan en direkt yrkesutbildning.
En överfödig trallgök…:)

Det var då det började hända saker.
Vi bestämde oss för att hyra ut lägenheten och flytta till Sydamerika.
Ett stort men befriande steg. Det kändes som att bli av med en ryggsäck full av sten.
Sedan hände något lustigt.
Med mera tid över började jag att lyssna på musik igen.
Givetvis har jag alltid lyssnat på musik men inte på samma sätt som när jag var ung. Uppslukande och nästan överkänsligt. I rask takt återupptäckte jag alla mina hjältar från barn- och ungdomsåren och hörde dem som om de hade varit nya för mig.
Small Faces, Dylan, Stones, Little Feat, Kinks, Steely Dan, Zeppelin, Jackson Browne, CSN, Weather Report, Joni, Hendrix osv…
Allt bubblade nästan över och jag kände vilken kraft det måste finnas i denna musik som idag kan framkalla samma känslosvall som för 30-40 år sedan.
Jag hade återfunnit rock’n’roll och greps av en stor och märklig lust…:)

Stå upp (och bli räknad med)

Visst kan man uttrycka åsikter i musik.
Bara inte åsikten är det viktigaste. Då är det bättre att skriva pamfletter.
”Stå upp” föddes, som så mycket annat på detta album, i Amazonas.
En plats där allt myllrar, växer och gror i den heta, fuktiga och syremättade luften.
En plats bortom västerlandets hets, stress och likriktning.
En plats för nytänkande och perspektiv.
Mil Gracias…:)

Stå upp (och bli räknad med)

Jag har fått nog
av politiken
det är
dogmer hit
och
dogmer dit
men mest
söt parfym
på torkad skit…
Här
står vi på
ett slagfält
där vi alla
snart ska strida
och alla
tror att
de har Gud
och rätten
på sin sida…

Det är
samma
gamla lögnare
och
samma
gamla myter
och sedan
samma gamla
hot och våld
när argumenten tryter…

Stå upp
och bli räknad med
Låt dig inte
bli hunsad
och
vallad runt
Stå upp
och bli räknad med
Låt dig inte
bli lurad
när de
snackar strunt
Nej stå upp…

De gav visst fan
i pressetiken…
Det är
tingel, tangel,
vimmel, svammel,
skvaller och
tomma tunnors
skrammel…
och alla
är vi villebråd
när lösnummer
ska spridas
och sanningen
har offrats
på varenda sida…

Det är
samma
gamla lögnare
och
samma
gamla myter
och sedan
samma gamla
anksufflé
när nyheterna tryter…

Stå upp
och bli räknad med
Det är svårt
att bli hörd
i detta
larm och brus…
Stå upp
och bli räknad med
Men den som
ligger i tunneln
ser inget ljus…
Stå upp
och bli räknad med
Att häckla makten
är allas plikt…
Stå upp
och bli räknad med
Gör upp med
all förbannad
lögn och dikt…
Stå upp…!

Read Full Post »


Det finns saker som nästan gör sig själva och saker som man får jobba med.
Bakgrundsinspelningarna till detta album tillhörde definitivt den första kategorin.
Det var som om slumpen bestämt sig föra att gör ett perfekt val…
En devis säger att ”ett bra band är alltid mycket större än summan av sina komponenter”.
Vad den inte säger är hur underbart det är när bitarna faller på plats mitt framför ens öron. Man får känslan av att just där, just då är allting möjligt.
En skivinspelning är en i stycken ganska komplicerad process där en hel del faktorer bara måste fungera.
Inte minst socialt…
Det är sällan det är så hjärtligt inspirerat och konfliktfritt som denna gång.
På alla plan…
Stort, stort tack till alla medverkande från en nöjd och lycklig artist.♥

Du är inget värd

Jag har alltid varit svag för en viss form av psykedelisk rock. Speciellt när den innehåller ringande gitarrer och en gråtande fiol…
Det är något oerhört befriande med musik som är så expansiv och regelbefriad.
Märkligt nog har jag aldrig gjort något sådant själv. Iallafall inte fullt ut. Kanske blev det inte så den här gången heller men närmre har jag aldrig kommit…:)
”Du är inget värd” började som ett enkelt gitarriff och slutade som en kaskad av alla möjliga och omöjliga ljud och toner.
Lämpligt nog är texten en uppgörelse med vår tendens att kategorisera och döma allt på förhand men också en liten blues för de som inte riktigt klarar trycket på egen hand…


Du är inget värd

En ängel
står alltid
på pass
vid ditt bord
när du dricker
Hon skrattar
och viskar
dig galen
av lögner
och smicker…
Du är hudlös
och svag
när hon går
i en omvärld
där ingen förstår
Det är svårt
att vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Ett
kritvitt tåg
rusar fram
i dina vener.
Du är stor,
du är vacker
och redo för
glittrande scener…
Men
om nätterna
faller ridån
som en
rasande,
galen demon
Det är hårt
att vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Räta ryggen
och
ställ dig i led
Håll se’n käften
och lär dig
vår sed.
Försök inte
vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Read Full Post »

Helt plötsligt blev det bara en mängd lux mörkare och vinden slet tag i
palmkronorna.
Det är oväder på gång.
Ett rejält också, om man gissar utifrån de senaste dagarnas molande hetta.
Luften vibrerar av elektricitet och väntar bara på den förlösande åskan.

Och nu kom regnet.
Det har varit en märklig, trevande och försenad regnperiod.
Trycket har aldrig riktigt lättat mer än i korta, välsignade moment.
Baraför att inom ett par timmar ligga som en blykeps över allt
och alla igen.

Nu mullrar det riktigt ordentligt i fjärran.

Tyvärr är det ännu dagsljus så jag får inte se världens häftigaste ljusshow.
Blixtar över Amazonas natthimmel.
När de är som störst ligger de på tvären och täcker halva himlavalvet.
Oftast brukar strömmen gå också, liksom bara för att naturen ska få visa upp
sig i all sin kraft.
Ens litenhet blir oerhört påtaglig samtidigt som man känner sig märkligt upplyft
och delaktig.

Det går mot en kväll då en klok man stoppar ficklampan i bältet och förbereder sig
på en natt utan arbete, internet och luftkonditionering.

aska

Read Full Post »

Older Posts »