Kan själv…

Det blir inte lättare.

Mediabruset har antagit stormproportioner och har man inte en marknadsföringsbudget av Trumpska dimensioner så blir det alltmer slumpartat vad som lyckas tränga igenom och nå fram. Är man då dessutom en 62-årig man som tråkigt nog bara vill skriva, spela och sjunga text och musik som jag själv gillar så är ens mediapotential mikroskopisk. Knappt ens mätbar om man, som jag, har varit stolt omodern sedan 1979. Modernitet är självbedrägeri. Det moderna följer ett mode och är därmed per automatik ett stycke efter. Därför bestämde jag mig för att jag är hip. Andra må ha avvikande åsikter i frågan men eftersom de bara kan ha just åsikter om det så kan de heller inte vederlägga mina. Upprepar man dessutom sin åsikt tillräckligt ofta och envetet så börjar säkert några att hålla med en. Några kan bli flera och t.o.m. många…Alltså…

Jag är hip. Det är grundförutsättningen. Så hip att jag är hippie.

Här är historien om mitt nya hippa album som släpps 30/9 2016.

 

Någonstans under 90-talet tröttnade jag
på mig själv som artist…
Eftersom en växande del av landet gjort detsamma
beslöt jag mig för att fortsättningsvis satsa på en
karriär som producent o låtskrivare.
Till min och de flestas stora förvåning gick det bra…

T.o.m bitvis lysande och efter tiotalet år hade jag välsignats
med ungefär lika stora framgångar som under det glada
80-talet…helt i skymundan…:))
Redan på CD tiden krävdes det en lupp o ett brinnande
intresse för att kunna läsa vem som skrivit och/eller
producerat sångerna. Med streamingens intåg räckte inte
ens det. Alla förutsatte att det var den som sjöng som också
hade skrivit låten…
Helt ok med mig…mitt ego behövde säkert förminskas…:))
En serie lyckliga omständigheter gjorde sedan att jag hamnade
i Amazonas…Där växer allt…och fort dessutom.
Lusten att spela live var inte undantagen.
Under de år då jag gradvis återvände till Sverige började jag att
spela en del av de sånger jag skrivit till o tillsammans med mina
vänner och upptäckte att alla bottnade även i mig…och kanske
inte minst att jag kunde göra dem till mina egna utan att på något sätt
förringa eller vara respektlös mot de tidigare versionerna.
Kanske kunde jag göra egna inspelningar av dem?
Fröet var sått…
I våras växte lusten till handling.
Nu är resultatet av handlingen snart en fysisk o digital verklighet…

Mitt nya band var också ett frö som växte snabbt.
Under en tidigare produktion hade jag förbluffats av de fantastiska
bröderna Appelqvist…Emil, Josef och Oskar.

När jag nu skulle gå in i studion igen föll det sig naturligt att fråga dem om de ville vara med.
Samtidigt hade jag återigen börjat att spela med min gode vän från RMB David Carlson och tillsammans med honom bildat en akustisk trio tillsammans med en av våra favoritsångerskor, Maria Blom…De kändes självklara.
Under mina turnéer med Rickfors och Ronander/Rogefeldt förtrollades jag av den
makalösa kören som t.o.m. andades med perfekt timing o pitch…
Petra Wahlgren o Josefine Fritsell. Till min stora glädje anslöt de gärna.

Strax innan inspelningen föll den sista pusselbiten på plats. Ytterligare en vän från Raj Montana anslöt…ingen mindre än Ola Johansson…

Ett nytt band var fött.
I mina relativt ödmjuka ögon ett dreamteam. En perfekt mix av moget
och ungt…pondus och energi…patina och fräschör…
Detta är det av alla mina album som varit roligast att spela in…
Det var som en av dessa speciella spelningar då allting bara fungerade av sig själv.
I all fortsatt ödmjukhet vill jag påstå att det hörs…;))

Detta är historien om ett album.

Ett album där jag gör covers…av mig själv…:))

Sånger jag skrev till och tillsammans med mina vänner.

Kan själv…

Fortsättning följer…imorgon…

Read Full Post »

Den försenade mannen / del 10

Ibland har vi nästan provocerande roligt på jobbet.
Det är kanske det som är felet.
Om man skrattar så på jobbet är det nog egentligen inget riktigt arbete…
Det är lite frapperande hur musik som kanaliserar så mycket smärta, oro och ångest kan födas ur ett sådant skenbart lättsinne.
Jag säger skenbart.
Egentligen är vi ju djupt allvarliga.
Hela tiden.
Tur att vi kan garva så hjärtligt åt eländet…:)


Där kärlek aldrig dör / Låt det gro

En sång som egentligen är två.
Första delen är en riktigt gammal låt som jag skrev redan i tonåren. Den som är både riktigt minnesgod och dessutom såg mig spela på folkfesterna i Malmö på 70-talet kan kanske t.o.m. erinra sig den. Visserligen är den omarbetad nu och försedd med en helt ny text men den musikaliska stommen är densamma. Egentligen är det lite märkligt att den aldrig blivit inspelad förut. Det är som om jag väntat på rätt tillfälle nästan in absurdum. Nu bara dök den upp igen när jag satt lite förstrött och spelade gitarr. Efter många års vilande i halvglömska kändes den oförskämt fräsch. Dessutom hade jag en refräng som blivit över och som visade sig passa alldeles utmärkt som en nästan fristående coda. Plötsligt slapp jag att göra en platta utan en stor, klassisk ballad.
Texten är en liten elegi över alla de som försvunnit på vägen i allmänhet men, som många säkert förstår, över en i synnerhet…

Där kärlek aldrig dör

Jag minns dig
från en tid
på barrikader
En urkraft
inifrån
en
brinnande ikon
En röst
som blödde själ
i torra rader
Stormande
och het
en skrovlig
ensamhet
Allting
var så lätt
bara fel
mot rätt
och
morgondagen
var så lång
och
obestridligt vår…

Ett annat liv,
en annan tid…
som fotsoldater
i en ojämn strid
Men
jag vill tro
att vi
satte några frön
och att
det finns en plats
där drömmar
aldrig dör…

Jag minns dig
genom dis
och
bättre dagar
Kännande
och varm
med skälmens
hela charm…
Så sann
och aldrig där
för att behaga.
Vaken
och ajour…
Bullrande
och stor…
Ingenting
var lätt
när fel ibland
blev rätt
och
morgondagen
var så kort
och
inte längre vår….

Vi har ett liv,
vi har vår tid
som en
sorglig skepnad
i en ojämn strid…
Men
jag vill tro
att du
satte några frön
och att
det finns en plats
där kärlek
aldrig dör…

Låt det gro

Låt det gro,
låt det gro,
låt det spridas
över hav och land
och växa till en bro…
Låt det gro,
låt det gro,
låt det trösta oss
och vagga oss till ro

Låt det gro,
låt det gro,
låt det spira
mitt i öknens sand
och hjälpa oss att tro…
Låt det gro,
låt det gro,
låt det väva
våra drömmar till en bro…

Låt det gro,
låt det gro,
låt det blomma
på en okänd strand
och skapa oss ett bo
Låt det gro,
låt det gro,
låt det lysa
som en stjärna i vår tro…

Read Full Post »

Den försenade mannen / del 9

Redan andra dagen lossnade allt.
På 6-7 dagar satte vi sedan 16 bakgrunder med kompletta instrumentpålägg.
Plus i princip alla körer.
Kvar var bara sång, stämsång, fix och mix…
Ja bara och bara…
Det svåraste var faktiskt att välja låtar.
Ingenting hade riktigt fallit ur ramen, tvärtom…
Alla låtarna hade blivit bättre än jag hoppats på.

På papperet ganska angenäma problem men egentligen inte alls så…
”Kill your darlings” är en välkänd, framgångsrik men icke desto mindre smärtsam metod.
Jag bestämde ganska tidigt att speltiden skulle bli sådan att det gick att göra en vinylupplaga utan att ta bort något som fanns med på CD. Drygt 40 minuter alltså. Ett utmärkt format för en samling sånger.

Vi fick helt enkelt spara fem låtar för framtida bruk.
Det har faktiskt aldrig hänt mig förut.
Det är ganska många saker som ska vägas in när man bestämmer vilka sånger som ska vara med på ett album och sedan sätter låtordningen. Förutom de uppenbara som tempo och tonart så gäller det även att skapa ett flyt i både text och musik.

Albumet ska fungera som en enhet och inte bara som en samling sånger.
Kanske ett aningen urtida tankesätt i dessa tider när alla gör sina egna spellistor men alla som en gång gjort just det vet också att en låt kan ganska effektivt bli ”ihjälslagen” om den hamnar fel i sekvensen…

Det är lite grann som att inreda ett rum.
Därför är det inte heller helt säkert så att alla de ”bästa” sångerna automatiskt hamnar på plattan.
Ibland överskuggar helheten detaljerna.
Den där lampan som inte var så spektakulär i hallen blir helt plötsligt perfekt i sovrummet.

Mixen var en mycket kreativ period men också en stenhård kamp med klockan.
Utan Maxes sällsynta handlag och kalla huvud hade det aldrig gått.
Skönt att veta att vi redan nu har tjuvstartat på nästa platta.
Vi har ju fem låtar i potten…

Förr var det värre än nu

Andra låten vi satte i studion och dessutom något så ovanligt som en riktig vintersång som inte handlar om Jul.
Texten är inspirerad av Dalai Lama.
Det är så lätt att tro att vi lever i de yttersta dagarna när vi hela tiden pumpas fulla av negativ information.
Vi går ibland som i ett töcken av katastrofer, krig, svält, våld, övergrepp och elände.
Då är det väldigt lätt att glömma att det alls inte var bättre förr.
Tvärtom.
Generellt sett är världen en bättre plats idag än den någonsin har varit förut…

Förr var det värre än nu

Svartvit vinter
kalhyggen och sly
där dagar
vägrar gry
och ljuset
bara kommer och går
i dimmiga spår
Trött och frusen
står du
vid ditt fönster
där droppar
bildar mönster
och tiden
bara kommer och går
i trampade spår…

De blinda styr
och
super ner poeter
och
konsten
är vattnig
och spädd
De blinda tror
och
korsfäster profeter
men käraste
var inte rädd…
Det är kallt,
det är mörkt
men
förr var det
värre än nu…

Vår tid
kommer nu
Vi söker
oss ut
och trotsar
förbud
Det är inte slut
Det finns
fler som du
Det är kallt,
det är mörkt
men
förr var det
värre än nu…

Svartvit sanning
skrikande rubriker
där oron
aldrig viker
och rädslan
bara kommer och går
i förförarnas spår
Bränd och lurad
står du
med en aning
ett eko av
en varning
där lögner
bara kommer och går
i pengarnas spår…

De som
hetsar oss till krig
är demokratiskt valda
och
makten
vill aldrig
bli sedd
och
sanningssägarna
är köpta och betalda
men käraste
var inte rädd…
Det har alltid
varit så
men
förr var det
värre än nu…

Vår tid
är just nu
Vi söker
oss ut
och trotsar
tabun
Det är inte slut
Det finns
många som du
Det har alltid
varit så
och
förr var det
värre än nu…

Read Full Post »

Den försenade mannen / del 4

Kristianopel andas ett speciellt lugn.
Denna i dag till synes helt omärkvärdiga ort har, som namnet antyder, en stolt historia. Anlagd redan 1599 av den danske kung Kristian IV var den nordens första renässansstad. Detta bålverk mot de svenska stormaktsambitionerna var en en gång tänkt som rikets huvudstad. Därav det aningen storvulna namnet, direkt kopierat från Konstantinopel…
Nu finns bara delar av stadsmuren kvar. Det är enbart den och kanske den, för en liten ort, väldigt pampiga kyrkan som ger en aning om det som en gång var.
Det forna rivet och larmet är borta.
Idag är det lugnet som regerar i denna ort vars storgata inte så lite påminner om en by från en Astrid Lindgrensaga.

Redan på 80-talet provade jag att resa bort för att spela in skivor. Det var och är en lysande idé. Helst ska man resa någonstans bortom restauranger och nattliv. Någonstans där dagen efter börjar precis där dagen innan slutade. Där arbetet och gruppens sociala dynamik får frodas fritt.
Det lugnet fann vi i Kristianopel.
Tack för det.

Allt jag är

Alltid på turné men även ofta hemma brukar jag spela mig till sömns. Det är en utmärkt terapi och samtidigt övar jag på mitt instrument. Något som dock har irriterat mig är att jag ofta tycker att jag får briljanta idéer mitt i natten men sedan har förtvivlat svårt att komma ihåg dem i morgonljusets kranka blekhet.
Vis av många skador började jag spela in vad jag spelade på min telefon.
Som väntat var det mest skräp.
Men en morgon låg den där. En låt som jag omedelbart tyckte mycket om.
Plötsligt kändes många nätters fumliga magplask värda mödan…:)
Texten är ett utbrott av ofiltrerad hemlängtan.

Allt jag är

Ingenting
för ingenting
och
allting har sitt pris
Jag rusar mellan
jobb och jobb
i Mammons
paradis…
Allt blir inte
som jag vill
och tiden
räcker inte till…
Måste göra,
borde gjort…
Fyll din kvot
och
gör det fort…
Men
mina drömmar
bor hos dig
Jag bär dig
alltid
nära mig
Du gör mig
vacker
när du ler
Du blir
ett ljus
i allt jag ser…

Ingenting
för ingenting
är
dårarnas försvar
När vi köper
skräp och överflöd
för det dyraste
vi har…
Ingenting blir
som vi vill
och världen
räcker inte till…
Borde köpa,
måste ha…
Inget är
tillräckligt bra
Men
jag vill aldrig
sakna dig
Jag bär
ditt hjärta
inom mig
Du är
min mening
är mitt hem…
Du är min
käraste vän…

Det finns
mycket
man kan
klandra mig för
Men allt jag är
det är jag
för dig…

Gud
förlåt mig
mina fel…
Jag jagar ära,
spelar spel
och jag gör
nätterna till dag
Förvandlar
okynne til lag
Men
all min längtan
bor hos dig
Jag bär dig
alltid
nära mig
Du är
försoningen
i mig
Vad än
jag gör
gör jag för dig…

Till mina älskade barn

Read Full Post »

Schlagern II

Sedan mitt förra inlägg har jag fått många reaktioner. I princip alla positiva.
Utom från…Billy Butt.
Detta är givetvis mycket glädjande. Tack alla.

Vad som dock är kanske än mer intressant är att jag nu också fått sakupplysningar
om det utbredda fusket i uttagsprocessen.
Bert Karlsson, vår älskade glappkäft, har öppet i radio berättat om hur han lärde sig
att manipulera juryn. Senast idag.
Johan Norberg som satt i juryn förra året har berättat om hur det gick till vilket ledde
till flera polisanmälningar mot Christer Björkman.

Vad som hänt med dessa vet jag inte i nuläget.
Förmodligen ingenting, trots att det handlar om liv och försörjning för tusentals
människor.
Hade det handlat om banktjänstemän, sjuksköterskor, industriarbetare, revisorer,
läkare, socialassistenter, renhållningsarbetare, dagispersonal, eller i princip vilken
annan yrkesgrupp som helst hade det blivit ett ramaskri i media.
Nu gör det inte det.
Det handlar om trallgökar och gitarrplinkare.
Ergo, total tystnad.

Även om ni skiter i oss som yrkesgrupp så handlar det om public service.
Vi har som medborgare och licensbetalare rätt att få veta hur det förhåller sig.

Vis av ovanstående har jag gjort vissa tillägg till mitt öppna brev och planerar nu att
skicka ut det igen.
Men denna gång så att de får det på en måndagsmorgon i stället för på en
fredagskväll.:)
Förväntar mig ingen större reaktion men…
Minns att jag under några barnaår bodde granne med Ingvar Kamprad i Älmhult,
precis under den period då det första IKEA-varuhuset byggdes.
Kanske det smittade.
Jag ger mig aldrig.
Dessutom älskar jag Don Quijoteska fighter.

En annan sak som förbryllar mig är svenska medias styvnackade vägran att
undersöka Pirate Bays ekonomiska kopplingar till den kände rasisten/nazisten
Carl Lundström och vissa ljusskygga israeliska ”affärsmän”.
Vart går annonsintäkterna? Vissa från siter med barnpornografi.
Det är alltså så att du som laddar ner från Pirate Bay mycket väl kan ekonomiskt
stödja svenska nazistgrupperingar, israeliska extremhögern samt våldtäkt på barn.
Känns det bra nu att ha blåst en fiddlare på lönen för sitt arbete?
Kanske aktivt stött folkmordet i Palestina.
Trodde ni att ni skulle få medieimperierna på fall?
Dumheter, de diversifierar och hittar nya inkomstkällor.
De som drabbas hårdast är de enskilda upphovsmännen.
De som skrivit och framfört musiken du säger dig älska.

Sorglustigt i sammanhanget är att stora delar av svenska vänstern gjort gemensam
sak med högeranarkisterna i frågan.
Hur jävla dum får man bli?
Och vad hände med uttrycket ”kulturarbetare”
Jag tänker i alla fall hädanefter lägga mig till med epitetet.
Vakna då någongång!
Follow the money…
Slit glorian av de förbannade tjuvarna och hycklarna.

Märks det att jag är en aning upprörd:)
Bra.
Om tio minuter ska jag bli healad av en amazonsk medicinman.
Han ska avlägsna mina spänningar.
Kanske kommer bloggen hädanefter bara att handla om djungelns
rika djurliv.

Read Full Post »

Melodifestivalen och populärmusikens status

Melodifestivalen är ett glittrande monument över populärmusikens
tragiska förfall.
Fråm en vibrerande, utmanande och spännande konstform till
ett glättigt, innehållslöst underhållningsbjäfs.
Ögonfägnande och lättsmält men med mindre att säga om det
mänskliga tillståndet än konståknings-EM.
Text och musik är mitt livs stora kärlek och det gör skrikande
ont i själen att se henne förvandlad till en översminkad gatflicka.
Hon kan sitt jobb men hon älskar inte.
Hantverksskicklighet finns det gott om, men det är inte konst.
Konst är besjälad.
Konst brinner för något och riskerar då också att smitta mottagaren.
Konst ska både roa och oroa.
Konst görs av ett måste.
Jag undrar om det någonsin i kulturhistorien har funnits en
konstform med en sådan publik genomslagskraft som musiken
hade under ett par nästan magiska decennier.

Kanske var det det som var problemet.
Den störde ordningen.
De senaste trettio åren har reaktionen slagit tillbaka
och idag står populärmusiken
snart på samma nivå som på femtiotalet.
Artisterna förväntas vara snälla, medgörliga och slå knut på sig
själva för att stryka publiken medhårs.
Glatt accepterande en livslängd på under tio år för att sedan ersättas
av nästa generation autotunade kloner.
Provokationerna är uteslutande sexuella eller beroende på livsstil.
Visa pattarna i tv och du får göra en singel.
Vistt finns det lysande undantag men de blir alltmer just undantag.
De flesta utövare med brinnande hjärtan förvisas till en tynande
existens i de krympande marginalerna.
Räknenissarna har sedan länge tagit över i princip överallt.

Kommersiella medier klappar händerna. Återigen styr annonsörerna
innehållet i och längden på sångerna och artisterna antas ställa upp
på allehanda förnedrande jippon för att sälja deras produkter.

Nedladdningen är inte problemet i sig, den är ett symptom.

Tragiskt är också att så många begåvade och besjälade artister ser
sig tvingade att ställa upp för att överleva.
Musiken är vår och tar vi inte snart tillbaks den så står vi alla snart
och sjunger jinglar för läskedrycker.
Publiken finns, det vet vi sedan förr, men alternativen måste få en chans
att presenteras och slå rot.

Frapperande är att just den största guldpläterade
kalkonen serveras av public service.
Dom fnaskar inte för annonsörer utan för tittarsiffror.
Urvalsprinciperna för de som ska få vara delaktiga i nästa års musikliv
är också minst sagt skumma.
En klick väljer, men vem valde dem?
Text o musik är en bisak. Det handlar om lämpliga artister.
Om att göra ”bra” TV.
Vänskapskorruption och samtal med löfte om deltagande till intressanta
artister förekommer bevisligen. Om nu någon vågar berätta offentligt.
Dessutom har man brett ut spektaklet just över den period då
skivbolagen traditionellt brukade ge ut debutanter och smalare produktioner.
”Värna om kulturell mångfald”
I helvete heller, i stället gör man ett solklart brott mot avtalet med staten.
Vad säger kulturministern? Har vi någon egentlig kulturminister?
Men såklart, att vänta på att den politiska makten bryr sig om trallgökar
är att vänta på Godot.
Kvällstidningarna är förvandlade till skvallerblaskor och dagspressen bryr
sig inte om något så vulgärt som populärmusik.

Ibland känns det som om Västgötalagen fortfarande gäller.

”Detta är lekares rätt. 
Blir en lekare slagen; det skall alltid vara ogillt. Blir en lekare skadad, den som går med giga eller far med fiddla eller trumma, då skall [man] taga en otam qviga ok få [den] upp på en kulle. Då skall [man] raka allt hår av svansen och sedan smörja [den]. Då skall man få honom (lekaren) nysmorda skor. Då skall lekaren taga qvigan i svansen. En man skall slå till med en vass piska. Kan han hålla [fast], då skall han hava den goda ägodelen, och njuta den som en hund [njuter] gräs. Kan han inte hålla [fast] så have och tåle han det som han fick: skam och skada.”

Det värsta är tystnaden.
Var finns motståndet, de kritiska rösterna?
Om det någonsin i historien har behövts en musikrörelse eller en
punkrevolt så är det nu.
Ändå mestadels bara axelryckningar.
Jag tror och hoppas att det i detta land finns många som delar min passion
för populärmusik som syftar till mer än tre minuters partiell hjärndödhet.
Var är ni?
Detta inlägg innehåller säkert påståenden som jag kan bli stämd för.
Det hoppas jag,
Då får vi kanske äntligen en offentlig debatt.

Eftersom jag var en smula upprörd när jag skrev detta passade jag
också på att skicka det som ett öppet brev till kulturredaktionerna
på Sveriges sex största tidningar samt ett antal SvT redaktioner.
Inte fan tror jag att de bryr sig.
Men nu är det i alla fall sagt..

Read Full Post »

Fotnötter V

Vaknade imorse med en låt i huvudet. En alldeles utmärkt låt dessutom.
Sedan öppnade jag min brevlåda och hittade ett mail från en kär vän som
gjorde mig väldigt glad.
Jag kan inte helt frigöra mig från känslan av att dessa händelser hänger ihop.

Saxat från TT…

Fängslad hare ovillkorligt frigiven

En hare frigavs på tisdagen efter
att ha suttit bakom galler i flera år
på Skänningeanstalten utanför Mjölby.
-Stackarn fick ju två-tre års straff
utan att ha gjort något, säger fång-
vårdare Håkan Larsson till SR.

Haren fastnade bakom murarna när
fängelset byggdes om till sluten
anstalt. När den upptäcktes i en
rastgård för knarkhundar fångade man
den och slussade ut den i samhället.

Någon eftervård behöver haren inte.
-Det här är ingen återfallsförbryta-
re. Vi får nog aldrig se haren igen,
säger Håkan Larsson sorgset.

Ibland kan man inte annat än längta hem till Grönköping.
Här hade den antingen hamnat på middagsbordet eller
använts som knarkkurir.
Om det nu hade funnits några harar här.

Har det gått lite väl långt när det hamnar på löpet att en
artist missar genrepet inför en delfinal i schlagern?

Har fortfarande inte fått några bilder från den en aning
vilda karnevalsfesten.
Kommer säkert imorgon…

Facebook är ju faktiskt en riktigt rolig lekstuga.

Read Full Post »

Fotnötter I

De frågade George W Bush om han någonsin frågade sin far till råds i kniviga frågor…
” Jag ser och talar med Vår Fader varje dag…” blev svaret.
Visst känns det spännande att denne man med makt och vapen nog att spränga halva solsystemet i bitar nu öppet tillkännager att han dagligen har kombinerade syn- och hörselhallucinationer…

 

 

Och undrar ni vad W står för så är det wiktory…

 

Mariah Careys nya album heter e=mc²…tänk så fantastiskt att någon äntligen försvarar populärmusikens intellektuella arv.

Nu väntar vi bara på Robbie Williams temaalbum om kvantfysik…Let me Bohr you……

                              

                                

                                    ”Touch my body”→

 

 

Igår la mitt ADSL-modem ner. Efter sju timmars ringande o tjatande o reparatörer som grymtade och kliade sig i huvudet greps jag av lite hemlängtan… 

Sedan kom klippan Johnny och fixade allt…

Väl ute på nätet hamnade jag på svt-text och läste följande… 

 

Rånoffer tvingas betala tjuvars skuld

Ett äldre par i Hackås i Jämtland blev
rånade på drygt 18.000 kr i mars.
Rånarna kunde snabbt gripas, med peng-
arna, och dömdes i förra veckan för
grov stöld. Trots det får inte paret
tillbaka sina pengar, uppger Mittnytt.
I tingsrätten dömdes männen att betala
tillbaka pengarna till paret, plus ett
skadestånd på 20.000 kr. Men eftersom
rånarna har skulder hos kronofogden
går den skulden före en återbetalning
till det rånade paret.
  -Sådana är reglerna och vi följer
dem, säger kronofogde Susanne Sörlin
till Östersundsposten.

…och så plötsligt längtade jag inte alls hem…

 

Read Full Post »