Feeds:
Inlägg
Kommentarer


Redan andra dagen lossnade allt.
På 6-7 dagar satte vi sedan 16 bakgrunder med kompletta instrumentpålägg.
Plus i princip alla körer.
Kvar var bara sång, stämsång, fix och mix…
Ja bara och bara…
Det svåraste var faktiskt att välja låtar.
Ingenting hade riktigt fallit ur ramen, tvärtom…
Alla låtarna hade blivit bättre än jag hoppats på.

På papperet ganska angenäma problem men egentligen inte alls så…
”Kill your darlings” är en välkänd, framgångsrik men icke desto mindre smärtsam metod.
Jag bestämde ganska tidigt att speltiden skulle bli sådan att det gick att göra en vinylupplaga utan att ta bort något som fanns med på CD. Drygt 40 minuter alltså. Ett utmärkt format för en samling sånger.

Vi fick helt enkelt spara fem låtar för framtida bruk.
Det har faktiskt aldrig hänt mig förut.
Det är ganska många saker som ska vägas in när man bestämmer vilka sånger som ska vara med på ett album och sedan sätter låtordningen. Förutom de uppenbara som tempo och tonart så gäller det även att skapa ett flyt i både text och musik.


Albumet ska fungera som en enhet och inte bara som en samling sånger.
Kanske ett aningen urtida tankesätt i dessa tider när alla gör sina egna spellistor men alla som en gång gjort just det vet också att en låt kan ganska effektivt bli ”ihjälslagen” om den hamnar fel i sekvensen…

Det är lite grann som att inreda ett rum.
Därför är det inte heller helt säkert så att alla de ”bästa” sångerna automatiskt hamnar på plattan.
Ibland överskuggar helheten detaljerna.
Den där lampan som inte var så spektakulär i hallen blir helt plötsligt perfekt i sovrummet.

Mixen var en mycket kreativ period men också en stenhård kamp med klockan.
Utan Maxes sällsynta handlag och kalla huvud hade det aldrig gått.
Skönt att veta att vi redan nu har tjuvstartat på nästa platta.
Vi har ju fem låtar i potten…

Förr var det värre än nu

Andra låten vi satte i studion och dessutom något så ovanligt som en riktig vintersång som inte handlar om Jul.
Texten är inspirerad av Dalai Lama.
Det är så lätt att tro att vi lever i de yttersta dagarna när vi hela tiden pumpas fulla av negativ information.
Vi går ibland som i ett töcken av katastrofer, krig, svält, våld, övergrepp och elände.
Då är det väldigt lätt att glömma att det alls inte var bättre förr.
Tvärtom.
Generellt sett är världen en bättre plats idag än den någonsin har varit förut…


Förr var det värre än nu

Svartvit vinter
kalhyggen och sly
där dagar
vägrar gry
och ljuset
bara kommer och går
i dimmiga spår
Trött och frusen
står du
vid ditt fönster
där droppar
bildar mönster
och tiden
bara kommer och går
i trampade spår…

De blinda styr
och
super ner poeter
och
konsten
är vattnig
och spädd
De blinda tror
och
korsfäster profeter
men käraste
var inte rädd…
Det är kallt,
det är mörkt
men
förr var det
värre än nu…

Vår tid
kommer nu
Vi söker
oss ut
och trotsar
förbud
Det är inte slut
Det finns
fler som du
Det är kallt,
det är mörkt
men
förr var det
värre än nu…

Svartvit sanning
skrikande rubriker
där oron
aldrig viker
och rädslan
bara kommer och går
i förförarnas spår
Bränd och lurad
står du
med en aning
ett eko av
en varning
där lögner
bara kommer och går
i pengarnas spår…

De som
hetsar oss till krig
är demokratiskt valda
och
makten
vill aldrig
bli sedd
och
sanningssägarna
är köpta och betalda
men käraste
var inte rädd…
Det har alltid
varit så
men
förr var det
värre än nu…

Vår tid
är just nu
Vi söker
oss ut
och trotsar
tabun
Det är inte slut
Det finns
många som du
Det har alltid
varit så
och
förr var det
värre än nu…

Det är inte alla dagar man vill eller orkar pladdra om sina egna små bekymmer…
Idag är en sådan dag.
Därför väljer jag att låta bli och låta musik och text stå för sig själva…
Återkommer.

Imorgon

Jag tänker nästan alltid i bilder när jag skriver texter.
En bra låt är ofta som en film.
Antingen rakt berättad eller mera impressionistisk.
Ibland surrealistisk.
Imorgon är en liten, liten film om kärlek…
Jag vet inte varför den känns fransk eller italiensk men det gör den.

Imorgon

En
vinterkall natt
deras
lånade tid
så de
sparar
varenda sekund
Hennes
porlande skratt,
hennes
sällsamma frid
Han är
lycklig
en rusande stund
Hon står
invid sängen
och stryker
hans kind
och utanför
yr en
novembervind
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Hon väjer
för orden
hon älskar
så tyst
där klockorna
slutat att gå
Som allting
på jorden
som kärlek
har kysst
välsignades
även de två
En lock
av hennes hår
faller lätt
mot hans arm
Hennes blick
är beslöjad
o
märkligt varm
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Han håller
henne nära
han håller
henne hårt
Hon andas
berusat
och tungt
Du skälver,
min kära
i allt
detta vårt
o
i ömhet
förblir allting ungt
Inatt
är hon vacker
och älskad
som få
men stunden
är stulen
o snart
ska hon gå…
Imorgon,
imorgon
är allt som förut
men inom dem
har inget slut…
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Hela detta halvgalna projekt började gro så smått under en ganska mörk period av mitt liv.
2006 var ett snårigt år. Skivförsäljningen rasade och jobben tröt. Detta drabbade givetvis en väldig massa människor men vi som levde uteslutande av låtskrivande och skivproduktioner blev extra hårt drabbade.
För första gången av mitt liv var jag i princip arbetslös. Dessutom medelålders och utan en direkt yrkesutbildning.
En överfödig trallgök…:)

Det var då det började hända saker.
Vi bestämde oss för att hyra ut lägenheten och flytta till Sydamerika.
Ett stort men befriande steg. Det kändes som att bli av med en ryggsäck full av sten.
Sedan hände något lustigt.
Med mera tid över började jag att lyssna på musik igen.
Givetvis har jag alltid lyssnat på musik men inte på samma sätt som när jag var ung. Uppslukande och nästan överkänsligt. I rask takt återupptäckte jag alla mina hjältar från barn- och ungdomsåren och hörde dem som om de hade varit nya för mig.
Small Faces, Dylan, Stones, Little Feat, Kinks, Steely Dan, Zeppelin, Jackson Browne, CSN, Weather Report, Joni, Hendrix osv…
Allt bubblade nästan över och jag kände vilken kraft det måste finnas i denna musik som idag kan framkalla samma känslosvall som för 30-40 år sedan.
Jag hade återfunnit rock’n’roll och greps av en stor och märklig lust…:)

Stå upp (och bli räknad med)

Visst kan man uttrycka åsikter i musik.
Bara inte åsikten är det viktigaste. Då är det bättre att skriva pamfletter.
”Stå upp” föddes, som så mycket annat på detta album, i Amazonas.
En plats där allt myllrar, växer och gror i den heta, fuktiga och syremättade luften.
En plats bortom västerlandets hets, stress och likriktning.
En plats för nytänkande och perspektiv.
Mil Gracias…:)

Stå upp (och bli räknad med)

Jag har fått nog
av politiken
det är
dogmer hit
och
dogmer dit
men mest
söt parfym
på torkad skit…
Här
står vi på
ett slagfält
där vi alla
snart ska strida
och alla
tror att
de har Gud
och rätten
på sin sida…

Det är
samma
gamla lögnare
och
samma
gamla myter
och sedan
samma gamla
hot och våld
när argumenten tryter…

Stå upp
och bli räknad med
Låt dig inte
bli hunsad
och
vallad runt
Stå upp
och bli räknad med
Låt dig inte
bli lurad
när de
snackar strunt
Nej stå upp…

De gav visst fan
i pressetiken…
Det är
tingel, tangel,
vimmel, svammel,
skvaller och
tomma tunnors
skrammel…
och alla
är vi villebråd
när lösnummer
ska spridas
och sanningen
har offrats
på varenda sida…

Det är
samma
gamla lögnare
och
samma
gamla myter
och sedan
samma gamla
anksufflé
när nyheterna tryter…

Stå upp
och bli räknad med
Det är svårt
att bli hörd
i detta
larm och brus…
Stå upp
och bli räknad med
Men den som
ligger i tunneln
ser inget ljus…
Stå upp
och bli räknad med
Att häckla makten
är allas plikt…
Stå upp
och bli räknad med
Gör upp med
all förbannad
lögn och dikt…
Stå upp…!


Den allvarsamma leken…
Det är en mycket passande bild av hur jag ser på musik.
För att på en höft citera Benny Andersson: ”Musik är väldigt viktig, den ska man inte slarva med…”
Samtidigt är lekfullhet och improvisation essensen.
En bra konsert ska aldrig upprepas. Alla ska veta att det som händer här och nu inte sker på exakt samma sätt imorgon. Därav mitt motstånd mot för mycket backingtracks och inövade danssteg. Jag är helt enkelt dum nog att tro att folk hellre upplever närhet och nerv än stora spektakel…på jumbotron…
Det är likadant med skivor.
Jag brukar, lite skämtsamt, säga att vilken idiot som helst kan spela rätt men det krävs en konstnär för att spela fel på rätt sätt…
Att korrigera alla småfel och egenheter i ett musikstycke har samma baksida som skönhetsoperationer.
Det slutar med att alla ser ungefär likadana ut…
Så länge likriktning styr den breda populärmusiken kommer försäljningen att gå ner.
Se bara på slutet av 50-talet när vi drunknade i halv- och obegåvade Bobbys och Rickys.
Måtte vi inte hamna där igen…:)

Vänta på att dö

”Heartworn highways” kom att bli en väldigt viktig film för mig.
Via den upptäckte jag två av mina låtskrivarfavoriter…
Guy Clark och Townes Van Zandt.
Sedan jag såg filmen första gången 1982 har de följt mig genom livet.
Redan samma år gjorde Py och jag en cover på Clarks ”LA Freeway” till hennes andra platta.
Till Tottas debutalbum översatte jag Townes ”Pancho and Lefty”…(”Bibelord i hyresrum”)
Nu hade turen äntligen kommit till mig själv som artist.
Under denna inspelning gjorde vi dels Clarks ”Homeless”, som ni kan höra på min Myspacesida,
http://www.myspace.com/danhylander/
men också den första låten som Townes någonsin skrev…
”Waitin’ around to die”.
Att försöka tolka en låt som utsetts till en av världens tio sorgligaste sånger är ingen enkel historia ens för en muntergök som jag. Ändå blev jag ganska nöjd med resultatet…
Bra så och fortsättning följer.


Vänta på att dö

Jag föddes
i en husvagn
sent på hösten
sextiotvå,
till vinterdis
o
regnblandad snö
Jag tror
att jag har
sprungit ända sen
jag kunde gå
Det är bättre
än att bara
vänta på att dö

Min farsa
spöa’ morsan
o han hotade
med kniv
tills hon stack
utan ett ord
eller adjö…
En morgon
var hon borta
o försvunnen
ur mitt liv
Hon hade tröttnat
på att bara
vänta på att dö

Jag var sexton,
hon var femton
o hon
liknade en vän
vi öppnade vår bur
o
bara flög…
Vi rånade
en närbutik

femtonhundra spänn
Det kändes bättre
än att bara
vänta på att dö

Vi flydde
genom nätter
överallt o ingenstans
men vi fångades
i cirklar pö-om-pö
Sen var det
hennes ord mot mitt…
Jag hade aldrig
någon chans…
och fick tre år
av att bara
vänta på att dö

Men jag har
fått en vän
för livet
o
hon ska
alltid
vara min
Hon är trogen
hon är sann
som
eld o snö…
Hon är bortom
våld o lögner,
hennes namn
är heroin
och tillsammans
ska vi bara
vänta på att dö…


Det finns saker som nästan gör sig själva och saker som man får jobba med.
Bakgrundsinspelningarna till detta album tillhörde definitivt den första kategorin.
Det var som om slumpen bestämt sig föra att gör ett perfekt val…
En devis säger att ”ett bra band är alltid mycket större än summan av sina komponenter”.
Vad den inte säger är hur underbart det är när bitarna faller på plats mitt framför ens öron. Man får känslan av att just där, just då är allting möjligt.
En skivinspelning är en i stycken ganska komplicerad process där en hel del faktorer bara måste fungera.
Inte minst socialt…
Det är sällan det är så hjärtligt inspirerat och konfliktfritt som denna gång.
På alla plan…
Stort, stort tack till alla medverkande från en nöjd och lycklig artist.♥

Du är inget värd

Jag har alltid varit svag för en viss form av psykedelisk rock. Speciellt när den innehåller ringande gitarrer och en gråtande fiol…
Det är något oerhört befriande med musik som är så expansiv och regelbefriad.
Märkligt nog har jag aldrig gjort något sådant själv. Iallafall inte fullt ut. Kanske blev det inte så den här gången heller men närmre har jag aldrig kommit…:)
”Du är inget värd” började som ett enkelt gitarriff och slutade som en kaskad av alla möjliga och omöjliga ljud och toner.
Lämpligt nog är texten en uppgörelse med vår tendens att kategorisera och döma allt på förhand men också en liten blues för de som inte riktigt klarar trycket på egen hand…


Du är inget värd

En ängel
står alltid
på pass
vid ditt bord
när du dricker
Hon skrattar
och viskar
dig galen
av lögner
och smicker…
Du är hudlös
och svag
när hon går
i en omvärld
där ingen förstår
Det är svårt
att vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Ett
kritvitt tåg
rusar fram
i dina vener.
Du är stor,
du är vacker
och redo för
glittrande scener…
Men
om nätterna
faller ridån
som en
rasande,
galen demon
Det är hårt
att vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Räta ryggen
och
ställ dig i led
Håll se’n käften
och lär dig
vår sed.
Försök inte
vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Kristianopel andas ett speciellt lugn.
Denna i dag till synes helt omärkvärdiga ort har, som namnet antyder, en stolt historia. Anlagd redan 1599 av den danske kung Kristian IV var den nordens första renässansstad. Detta bålverk mot de svenska stormaktsambitionerna var en en gång tänkt som rikets huvudstad. Därav det aningen storvulna namnet, direkt kopierat från Konstantinopel…
Nu finns bara delar av stadsmuren kvar. Det är enbart den och kanske den, för en liten ort, väldigt pampiga kyrkan som ger en aning om det som en gång var.
Det forna rivet och larmet är borta.
Idag är det lugnet som regerar i denna ort vars storgata inte så lite påminner om en by från en Astrid Lindgrensaga.

Redan på 80-talet provade jag att resa bort för att spela in skivor. Det var och är en lysande idé. Helst ska man resa någonstans bortom restauranger och nattliv. Någonstans där dagen efter börjar precis där dagen innan slutade. Där arbetet och gruppens sociala dynamik får frodas fritt.
Det lugnet fann vi i Kristianopel.
Tack för det.

Allt jag är

Alltid på turné men även ofta hemma brukar jag spela mig till sömns. Det är en utmärkt terapi och samtidigt övar jag på mitt instrument. Något som dock har irriterat mig är att jag ofta tycker att jag får briljanta idéer mitt i natten men sedan har förtvivlat svårt att komma ihåg dem i morgonljusets kranka blekhet.
Vis av många skador började jag spela in vad jag spelade på min telefon.
Som väntat var det mest skräp.
Men en morgon låg den där. En låt som jag omedelbart tyckte mycket om.
Plötsligt kändes många nätters fumliga magplask värda mödan…:)
Texten är ett utbrott av ofiltrerad hemlängtan.

Allt jag är

Ingenting
för ingenting
och
allting har sitt pris
Jag rusar mellan
jobb och jobb
i Mammons
paradis…
Allt blir inte
som jag vill
och tiden
räcker inte till…
Måste göra,
borde gjort…
Fyll din kvot
och
gör det fort…
Men
mina drömmar
bor hos dig
Jag bär dig
alltid
nära mig
Du gör mig
vacker
när du ler
Du blir
ett ljus
i allt jag ser…

Ingenting
för ingenting
är
dårarnas försvar
När vi köper
skräp och överflöd
för det dyraste
vi har…
Ingenting blir
som vi vill
och världen
räcker inte till…
Borde köpa,
måste ha…
Inget är
tillräckligt bra
Men
jag vill aldrig
sakna dig
Jag bär
ditt hjärta
inom mig
Du är
min mening
är mitt hem…
Du är min
käraste vän…

Det finns
mycket
man kan
klandra mig för
Men allt jag är
det är jag
för dig…

Gud
förlåt mig
mina fel…
Jag jagar ära,
spelar spel
och jag gör
nätterna till dag
Förvandlar
okynne til lag
Men
all min längtan
bor hos dig
Jag bär dig
alltid
nära mig
Du är
försoningen
i mig
Vad än
jag gör
gör jag för dig…

Till mina älskade barn

Denna onsdag, första inspelningsdagen, blev en sällsynt fullmatad dag.
De flesta i ensemblen hade anlänt redan innan lunch men som alla som någon gång har arbetat i en musikstudio vet så råder där allt som oftast en speciell variant av Murphys lag.
Om något överhuvudtaget kan ta längre tid än producenten planerat så bara gör det det…
Allt prat om tidsoptimism är bara elakt förtal.
Mitt i denna röra av sladdar och riggning fick jag en fantastisk present.
En skräddarsydd akustisk gitarr handbyggd av Ralph Leonius.♥

Alla som känner mig vet att halsinlägget inte alls handlar om fåfänga. Det är bara en hyfsat fungerande stöldförsäkring…:)
Redan samma kväll fick den sitt elddop. Första låten vi spelade in blev en ballad jag skrivit ett par år tidigare med den lysande och skrämmande välmeriterade Nashvillelåtskrivaren Randy Goodrum. Trots att det hade varit väldigt, väldigt nära så hade vi ännu inte fått någon amerikansk inspelning av den utgiven så nu beslöt jag mig för att ta saken i egna händer med en nyskriven svensk text.
Ett klokt beslut tycker jag.
Gitarren…?
Den lät som en dröm…kärlek vid första anslaget…

Se dig om

Att skriva låtar tillsammans med andra är en relativt färsk företeelse för mig. Visst gjorde jag redan på 80-talet co-writes men då handlade det oftast om att slutföra och komplettera en sång som någon annan påbörjat.
En av anledningarna till att det känts lite avigt med samarbeten var nog att låtskrivandet i början var så oerhört privat för mig. Så naket utlämnande att jag knappt vågade spela upp mina alster för någon.
Med åren har jag blivit mera luttrad…
En av mina första organiserade skrivsessioner var med Elliott Murphy. Då var ingen av oss så vana vid situationen utan vi gick ut och tog en pilsner dagen innan bara för att känna varandra på pulsen.
När jag och Tomas Ledin senare skrev materialet till hans platta ”Med vidöppna fönster” var det mera två kompisar som träffades en gång i veckan och talade om livet.
Med en Nashvilleveteran som Randy var det lite annorlunda…
09.00
En kopp kaffe…
”I’ve got this idea for a verse…”
Jag hann inte ens bli nervös…

Se dig om

När
gjort är gjort
förgånget
och förlåtet
finns ändå ord
som ingen
av oss glömt
och bittra spår
av tårarna
vi gråtit
har etsats fast
i känslor
som vi gömt…
Men
se dig om,
se dig om,
alla gräl
har varit förgäves
om du går…
Se dig om,
se dig om
vi har något
man sällan får

se dig om…

Kärlek är
att leva
med defekter…
Kärlek är
att glömma bort
sitt jag…
Kärlek ser
långt bortom
vackra dräkter
Kärlek känner
ingen världslig lag

se dig om,
se dig om,
all vår närhet
var förgäves
om du går
se dig om,
se dig om,
vi är något
man sällan får

se dig om…

Det är
lönlöst
att försöka
att förändra
det som var
Just nu, just här
är den
enda tid vi har

se dig om…

Se dig om,
se dig om,
alla år har
varit förgäves
om du går…
se dig om,
se dig om,
vi har något
man sällan får

se dig om…
vi är något
man sällan får

se dig om….