Janne Bark : Elgitarr, slide kör, koklocka
Bobby Djordjevic : Bas, kör
Dan Hylander : Elgitarr, ak.gitarr, sång, percussion, kör
Johan Hängsel : Trummor, percussion, kör
Nilla Nielsen : Sång
Tomas Pettersson : Keyboard, kör
Jannike Stenlund : Fiol, elfiol, kör

God bless…♥

1. Aldrig för sent att bli ung (Hylander) 3.30
2. Riberalta (Hylander) 3.43
3. Se dig om (Hylander/Goodrum) 3.35
4. Allt jag gör (Hylander) 3.41
5. Du är inget värd (Hylander) 3.43
6. Vänta på att dö (Van Zandt/Hylander) 4.16
7. Stå upp (och bli räknad med) (Hylander) 3.32
8. Imorgon (Hylander) 3.57
9. Förr var det värre än nu (Hylander) 4.04
10. Där kärlek aldrig dör/Låt det gro (Hylander) 7.34
11. Höstsol (Hylander) 3.43

Höstsol

Jag har för vana att alltid skriva färdigt minst en låt under själva inspelningsprocessen.
Denna gång blev det avslutningslåten. En låt som inspirerades av att vi satt och lyssnade på John Martyn en kväll…
Det kändes väldigt viktigt att sista låten plockade upp den positiva ton som jag hoppas genomsyrar större delen av skivan.
På många sätt kan man se den som ett lite äldre syskon till inledningsspåret.
Texten i slutkoruset…?
Det är ”Aldrig för sent att bli ung” på spanska såklart…
”Jamas estar de ser joven…jamas…jamas…”

Höstsol

Det är höstsol
över Stockholm
men det känns
som om det
vore vår
Alla dofter
och förnimmelser
känns närmre än
de var igår…
Jag går ensam vid
Norr Mälarstrand
på en vandring
genom slitna spår
några gamla ärr
och läkta sår
Vissa billiga
små lögnar
blev så dyra
att jag
gick på knä
men i askan
fann jag glöd igen
och en kärlek
jag vill leva med…
Det är höstsol
över Stockholm
men jag
känner mig
som ung och kär…
(Har du
funnit ro nu…?)
Vi får se…
(Har du sett
dig själv nu…?)
Kanske det…
(Vad och vem
är du…?)
Jag är
den jag är…

Det är skymning
över Stockholm
och jag strosar
upp mot
Fridhemsplan
genom stress
och larm
och snäsighet
men jag älskar
denna kalla stad…
Jag har fallit mjukt
och fallit hårt
och jag borde
kanske varit
bränd…
men livet är
att våga flyga igen
Jag har fred
med
mina minnen nu
Jag har fred
med
själva saknaden
Jag har funnit
stormens öga
och en
märklig lust i den…
Det är skymning
över Stockholm
och det känns
som om det
vore vår…
(Har du
funnit ro nu…?)
Bara så…
(Har du sett
dig själv nu…?)
Mer än då…
(Har du
hittat hem nu …?)
Javisst är det så…

En sång som egentligen är två.
Första delen är en riktigt gammal låt som jag skrev redan i tonåren. Den som är både riktigt minnesgod och dessutom såg mig spela på folkfesterna i Malmö på 70-talet kan kanske t.o.m. erinra sig den. Visserligen är den omarbetad nu och försedd med en helt ny text men den musikaliska stommen är densamma. Egentligen är det lite märkligt att den aldrig blivit inspelad förut. Det är som om jag väntat på rätt tillfälle nästan in absurdum. Nu bara dök den upp igen när jag satt lite förstrött och spelade gitarr. Efter många års vilande i halvglömska kändes den oförskämt fräsch. Dessutom hade jag en refräng som blivit över och som visade sig passa alldeles utmärkt som en nästan fristående coda. Plötsligt slapp jag att göra en platta utan en stor, klassisk ballad.
Texten är en liten elegi över alla de som försvunnit på vägen i allmänhet men, som många säkert förstår, över en i synnerhet…

Där kärlek aldrig dör

Jag minns dig
från en tid
på barrikader
En urkraft
inifrån
en
brinnande ikon
En röst
som blödde själ
i torra rader
Stormande
och het
en skrovlig
ensamhet
Allting
var så lätt
bara fel
mot rätt
och
morgondagen
var så lång
och
obestridligt vår…

Ett annat liv,
en annan tid…
som fotsoldater
i en ojämn strid
Men
jag vill tro
att vi
satte några frön
och att
det finns en plats
där drömmar
aldrig dör…

Jag minns dig
genom dis
och
bättre dagar
Kännande
och varm
med skälmens
hela charm…
Så sann
och aldrig där
för att behaga.
Vaken
och ajour…
Bullrande
och stor…
Ingenting
var lätt
när fel ibland
blev rätt
och
morgondagen
var så kort
och
inte längre vår….

Vi har ett liv,
vi har vår tid
som en
sorglig skepnad
i en ojämn strid…
Men
jag vill tro
att du
satte några frön
och att
det finns en plats
där kärlek
aldrig dör…

Låt det gro

Låt det gro,
låt det gro,
låt det spridas
över hav och land
och växa till en bro…
Låt det gro,
låt det gro,
låt det trösta oss
och vagga oss till ro

Låt det gro,
låt det gro,
låt det spira
mitt i öknens sand
och hjälpa oss att tro…
Låt det gro,
låt det gro,
låt det väva
våra drömmar till en bro…

Låt det gro,
låt det gro,
låt det blomma
på en okänd strand
och skapa oss ett bo
Låt det gro,
låt det gro,
låt det lysa
som en stjärna i vår tro…

På papperet ganska angenäma problem men egentligen inte alls så…
”Kill your darlings” är en välkänd, framgångsrik men icke desto mindre smärtsam metod.
Jag bestämde ganska tidigt att speltiden skulle bli sådan att det gick att göra en vinylupplaga utan att ta bort något som fanns med på CD. Drygt 40 minuter alltså. Ett utmärkt format för en samling sånger.

Vi fick helt enkelt spara fem låtar för framtida bruk.
Det har faktiskt aldrig hänt mig förut.
Det är ganska många saker som ska vägas in när man bestämmer vilka sånger som ska vara med på ett album och sedan sätter låtordningen. Förutom de uppenbara som tempo och tonart så gäller det även att skapa ett flyt i både text och musik.

Albumet ska fungera som en enhet och inte bara som en samling sånger.
Kanske ett aningen urtida tankesätt i dessa tider när alla gör sina egna spellistor men alla som en gång gjort just det vet också att en låt kan ganska effektivt bli ”ihjälslagen” om den hamnar fel i sekvensen…

Det är lite grann som att inreda ett rum.
Därför är det inte heller helt säkert så att alla de ”bästa” sångerna automatiskt hamnar på plattan.
Ibland överskuggar helheten detaljerna.
Den där lampan som inte var så spektakulär i hallen blir helt plötsligt perfekt i sovrummet.

Mixen var en mycket kreativ period men också en stenhård kamp med klockan.
Utan Maxes sällsynta handlag och kalla huvud hade det aldrig gått.
Skönt att veta att vi redan nu har tjuvstartat på nästa platta.
Vi har ju fem låtar i potten…

Förr var det värre än nu

Andra låten vi satte i studion och dessutom något så ovanligt som en riktig vintersång som inte handlar om Jul.
Texten är inspirerad av Dalai Lama.
Det är så lätt att tro att vi lever i de yttersta dagarna när vi hela tiden pumpas fulla av negativ information.
Vi går ibland som i ett töcken av katastrofer, krig, svält, våld, övergrepp och elände.
Då är det väldigt lätt att glömma att det alls inte var bättre förr.
Tvärtom.
Generellt sett är världen en bättre plats idag än den någonsin har varit förut…

Förr var det värre än nu

Svartvit vinter
kalhyggen och sly
där dagar
vägrar gry
och ljuset
bara kommer och går
i dimmiga spår
Trött och frusen
står du
vid ditt fönster
där droppar
bildar mönster
och tiden
bara kommer och går
i trampade spår…

De blinda styr
och
super ner poeter
och
konsten
är vattnig
och spädd
De blinda tror
och
korsfäster profeter
men käraste
var inte rädd…
Det är kallt,
det är mörkt
men
förr var det
värre än nu…

Vår tid
kommer nu
Vi söker
oss ut
och trotsar
förbud
Det är inte slut
Det finns
fler som du
Det är kallt,
det är mörkt
men
förr var det
värre än nu…

Svartvit sanning
skrikande rubriker
där oron
aldrig viker
och rädslan
bara kommer och går
i förförarnas spår
Bränd och lurad
står du
med en aning
ett eko av
en varning
där lögner
bara kommer och går
i pengarnas spår…

De som
hetsar oss till krig
är demokratiskt valda
och
makten
vill aldrig
bli sedd
och
sanningssägarna
är köpta och betalda
men käraste
var inte rädd…
Det har alltid
varit så
men
förr var det
värre än nu…

Vår tid
är just nu
Vi söker
oss ut
och trotsar
tabun
Det är inte slut
Det finns
många som du
Det har alltid
varit så
och
förr var det
värre än nu…

Det är inte alla dagar man vill eller orkar pladdra om sina egna små bekymmer…
Idag är en sådan dag.
Därför väljer jag att låta bli och låta musik och text stå för sig själva…
Återkommer.

Imorgon

Jag tänker nästan alltid i bilder när jag skriver texter.
En bra låt är ofta som en film.
Antingen rakt berättad eller mera impressionistisk.
Ibland surrealistisk.
Imorgon är en liten, liten film om kärlek…
Jag vet inte varför den känns fransk eller italiensk men det gör den.

Imorgon

En
vinterkall natt
deras
lånade tid
så de
sparar
varenda sekund
Hennes
porlande skratt,
hennes
sällsamma frid
Han är
lycklig
en rusande stund
Hon står
invid sängen
och stryker
hans kind
och utanför
yr en
novembervind
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Hon väjer
för orden
hon älskar
så tyst
där klockorna
slutat att gå
Som allting
på jorden
som kärlek
har kysst
välsignades
även de två
En lock
av hennes hår
faller lätt
mot hans arm
Hennes blick
är beslöjad
o
märkligt varm
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Han håller
henne nära
han håller
henne hårt
Hon andas
berusat
och tungt
Du skälver,
min kära
i allt
detta vårt
o
i ömhet
förblir allting ungt
Inatt
är hon vacker
och älskad
som få
men stunden
är stulen
o snart
ska hon gå…
Imorgon,
imorgon
är allt som förut
men inom dem
har inget slut…
Imorgon,
imorgon
är långt ifrån nu
och dess intill
finns bara du…

Det var då det började hända saker.
Vi bestämde oss för att hyra ut lägenheten och flytta till Sydamerika.
Ett stort men befriande steg. Det kändes som att bli av med en ryggsäck full av sten.
Sedan hände något lustigt.
Med mera tid över började jag att lyssna på musik igen.
Givetvis har jag alltid lyssnat på musik men inte på samma sätt som när jag var ung. Uppslukande och nästan överkänsligt. I rask takt återupptäckte jag alla mina hjältar från barn- och ungdomsåren och hörde dem som om de hade varit nya för mig.
Small Faces, Dylan, Stones, Little Feat, Kinks, Steely Dan, Zeppelin, Jackson Browne, CSN, Weather Report, Joni, Hendrix osv…
Allt bubblade nästan över och jag kände vilken kraft det måste finnas i denna musik som idag kan framkalla samma känslosvall som för 30-40 år sedan.
Jag hade återfunnit rock’n'roll och greps av en stor och märklig lust…:)

Stå upp (och bli räknad med)

Visst kan man uttrycka åsikter i musik.
Bara inte åsikten är det viktigaste. Då är det bättre att skriva pamfletter.
”Stå upp” föddes, som så mycket annat på detta album, i Amazonas.
En plats där allt myllrar, växer och gror i den heta, fuktiga och syremättade luften.
En plats bortom västerlandets hets, stress och likriktning.
En plats för nytänkande och perspektiv.
Mil Gracias…:)

Stå upp (och bli räknad med)

Jag har fått nog
av politiken
det är
dogmer hit
och
dogmer dit
men mest
söt parfym
på torkad skit…
Här
står vi på
ett slagfält
där vi alla
snart ska strida
och alla
tror att
de har Gud
och rätten
på sin sida…

Det är
samma
gamla lögnare
och
samma
gamla myter
och sedan
samma gamla
hot och våld
när argumenten tryter…

Stå upp
och bli räknad med
Låt dig inte
bli hunsad
och
vallad runt
Stå upp
och bli räknad med
Låt dig inte
bli lurad
när de
snackar strunt
Nej stå upp…

De gav visst fan
i pressetiken…
Det är
tingel, tangel,
vimmel, svammel,
skvaller och
tomma tunnors
skrammel…
och alla
är vi villebråd
när lösnummer
ska spridas
och sanningen
har offrats
på varenda sida…

Det är
samma
gamla lögnare
och
samma
gamla myter
och sedan
samma gamla
anksufflé
när nyheterna tryter…

Stå upp
och bli räknad med
Det är svårt
att bli hörd
i detta
larm och brus…
Stå upp
och bli räknad med
Men den som
ligger i tunneln
ser inget ljus…
Stå upp
och bli räknad med
Att häckla makten
är allas plikt…
Stå upp
och bli räknad med
Gör upp med
all förbannad
lögn och dikt…
Stå upp…!

Vänta på att dö

”Heartworn highways” kom att bli en väldigt viktig film för mig.
Via den upptäckte jag två av mina låtskrivarfavoriter…
Guy Clark och Townes Van Zandt.
Sedan jag såg filmen första gången 1982 har de följt mig genom livet.
Redan samma år gjorde Py och jag en cover på Clarks ”LA Freeway” till hennes andra platta.
Till Tottas debutalbum översatte jag Townes ”Pancho and Lefty”…(”Bibelord i hyresrum”)
Nu hade turen äntligen kommit till mig själv som artist.
Under denna inspelning gjorde vi dels Clarks ”Homeless”, som ni kan höra på min Myspacesida,

http://www.myspace.com/danhylander/

men också den första låten som Townes någonsin skrev…
”Waitin’ around to die”.
Att försöka tolka en låt som utsetts till en av världens tio sorgligaste sånger är ingen enkel historia ens för en muntergök som jag. Ändå blev jag ganska nöjd med resultatet…
Bra så och fortsättning följer.

Vänta på att dö

Jag föddes
i en husvagn
sent på hösten
sextiotvå,
till vinterdis
o
regnblandad snö
Jag tror
att jag har
sprungit ända sen
jag kunde gå
Det är bättre
än att bara
vänta på att dö

Min farsa
spöa’ morsan
o han hotade
med kniv
tills hon stack
utan ett ord
eller adjö…
En morgon
var hon borta
o försvunnen
ur mitt liv
Hon hade tröttnat
på att bara
vänta på att dö

Jag var sexton,
hon var femton
o hon
liknade en vän
vi öppnade vår bur
o
bara flög…
Vi rånade
en närbutik
på
femtonhundra spänn
Det kändes bättre
än att bara
vänta på att dö

Vi flydde
genom nätter
överallt o ingenstans
men vi fångades
i cirklar pö-om-pö
Sen var det
hennes ord mot mitt…
Jag hade aldrig
någon chans…
och fick tre år
av att bara
vänta på att dö

Men jag har
fått en vän
för livet
o
hon ska
alltid
vara min
Hon är trogen
hon är sann
som
eld o snö…
Hon är bortom
våld o lögner,
hennes namn
är heroin
och tillsammans
ska vi bara
vänta på att dö…

Du är inget värd

Jag har alltid varit svag för en viss form av psykedelisk rock. Speciellt när den innehåller ringande gitarrer och en gråtande fiol…
Det är något oerhört befriande med musik som är så expansiv och regelbefriad.
Märkligt nog har jag aldrig gjort något sådant själv. Iallafall inte fullt ut. Kanske blev det inte så den här gången heller men närmre har jag aldrig kommit…:)
”Du är inget värd” började som ett enkelt gitarriff och slutade som en kaskad av alla möjliga och omöjliga ljud och toner.
Lämpligt nog är texten en uppgörelse med vår tendens att kategorisera och döma allt på förhand men också en liten blues för de som inte riktigt klarar trycket på egen hand…

Du är inget värd

En ängel
står alltid
på pass
vid ditt bord
när du dricker
Hon skrattar
och viskar
dig galen
av lögner
och smicker…
Du är hudlös
och svag
när hon går
i en omvärld
där ingen förstår
Det är svårt
att vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Ett
kritvitt tåg
rusar fram
i dina vener.
Du är stor,
du är vacker
och redo för
glittrande scener…
Men
om nätterna
faller ridån
som en
rasande,
galen demon
Det är hårt
att vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Räta ryggen
och
ställ dig i led
Håll se’n käften
och lär dig
vår sed.
Försök inte
vara rund
i en
rätlinjig,
fyrkantig
värld…
Du är
inget värd…

Redan på 80-talet provade jag att resa bort gör att spela in skivor. Det var och är en lysande idé. Helst ska man resa någonstans bortom restauranger och nattliv. Någonstans där dagen efter börjar precis där dagen innan slutade. Där arbetet och gruppens sociala dynamik får frodas fritt.
Det lugnet fann vi i Kristianopel.
Tack för det.

Allt jag är

Alltid på turné men även ofta hemma brukar jag spela mig till sömns. Det är en utmärkt terapi och samtidigt övar jag på mitt instrument. Något som dock har irriterat mig är att jag ofta tycker att jag får briljanta idéer mitt i natten men sedan har förtvivlat svårt att komma ihåg dem i morgonljusets kranka blekhet.
Vis av många skador började jag spela in vad jag spelade på min telefon.
Som väntat var det mest skräp.
Men en morgon låg den där. En låt som jag omedelbart tyckte mycket om.
Plötsligt kändes många nätters fumliga magplask värda mödan…:)
Texten är ett utbrott av ofiltrerad hemlängtan.

Allt jag är

Ingenting
för ingenting
och
allting har sitt pris
Jag rusar mellan
jobb och jobb
i Mammons
paradis…
Allt blir inte
som jag vill
och tiden
räcker inte till…
Måste göra,
borde gjort…
Fyll din kvot
och
gör det fort…
Men
mina drömmar
bor hos dig
Jag bär dig
alltid
nära mig
Du gör mig
vacker
när du ler
Du blir
ett ljus
i allt jag ser…

Ingenting
för ingenting
är
dårarnas försvar
När vi köper
skräp och överflöd
för det dyraste
vi har…
Ingenting blir
som vi vill
och världen
räcker inte till…
Borde köpa,
måste ha…
Inget är
tillräckligt bra
Men
jag vill aldrig
sakna dig
Jag bär
ditt hjärta
inom mig
Du är
min mening
är mitt hem…
Du är min
käraste vän…

Det finns
mycket
man kan
klandra mig för
Men allt jag är
det är jag
för dig…

Gud
förlåt mig
mina fel…
Jag jagar ära,
spelar spel
och jag gör
nätterna till dag
Förvandlar
okynne til lag
Men
all min längtan
bor hos dig
Jag bär dig
alltid
nära mig
Du är
försoningen
i mig
Vad än
jag gör
gör jag för dig…

Till mina älskade barn