Till en hjälte…

För ett knappt halvår sedan fick jag ett Facebookmail.
Tyvärr tog det några veckor innan jag upptäckte det eftersom jag får
ganska många meddelanden den vägen.
Detta var dock väldigt speciellt.
Det var från en person jag egentligen inte kände men dock sprungit på i vimlet ett par gånger.
En person som jag alltid gillat och beundrat.
Dels därför att han bevisligen var en av världens bästa i sitt yrke och alldeles definitivt Sveriges bäste.
Någonsin och fortfarande.
Dels därför att han var en färgstark, bullrande personlighet som retade och utmanade gråborgerligheten till vansinne.
Nu skrev han till mig och tackade…
Tackade för att en av mina sånger hade hjälpt honom när han gjorde sin kanske största bedrift av dem alla.
Jag blev väldigt stolt, glad och rörd.
I mitt svar bjöd jag in honom på vår turnépremiär därför att jag personligen ville tala om för honom hur häftigt jag tyckte det var att få ha varit med i hans hörlurar då den gången när han definitivt klippte av både pek- och långfingret på alla belackare, hånare och viktigpettrar.
‎15/11 1984 satte han svenskt rekord i diskus för sjuttonde gången med ett kast på 71,26.
Detta rekord står sig än idag och hade, med nästan fem meters marginal, räckt till OS-guld i Los Angeles..
Ett OS som de bigotta idioterna i SOK inte lät honom deltaga i.
Jag tror fan inte ens att de skäms idag.
De borde de göra.
Detta är till dig Björn Rickard Bruch.
Jag är så ledsen över att mitt svar med min hyllning till dig skickades samma dag som du åkte in på sjukhus så att du förmodligen aldrig kunde läsa det.
Det kom från hjärtat.
Vila i ro.
Själen är större än världen.
Hädanefter spelar vi alltid “Skuggor i skymningen” till din ära.