Alla bra skivinspelningar brukar sluta i ett stort vemod.
Livet är så enkelt när man bara har en uppgift för handen och alla drar åt samma håll.
Så plötsligt vaknar man en morgon med ett hål i bröstet och undrar var alla blev av…
Verkligheten som man lyckats förtränga anfaller obönhörligt.
Det är fantastiskt hur snabbt man vänjer sig vid en situation och börjar att betrakta den som ett normaltillstånd.
Där sitter man i en kropp som fortsätter att pumpa adrenalin fastän utloppen är stängda.
Känslorna är väldigt dubbla då det också känns oerhört skönt att vara färdig och att få komma hem igen.
Men bluesigheten hänger kvar och man inser igen, för jag vet inte vilken gång i ordningen, att det är resan som gör målet värt.
Detta är ett tack.
Ett tack till alla som på något sätt varit inblandade i detta projekt.
Tack till alla musiker som samtliga gav en del av sig själva för att förgylla och förverkliga min idé.
Tack till Maxe och alla hjälptekniker med ett tålamod utöver det normala.
Tack till allas våra familjer.
Tack Kristianopel och Torsås.
Tack Riberalta.
Ingen nämnd, ingen glömd…♥
Artisten avslutar härmed sin lilla krönika, bockar och gör sin sorti…och nog är blicken en aning fuktig där bakom solglasögonen…:)
Höstsol
Jag har för vana att alltid skriva färdigt minst en låt under själva inspelningsprocessen.
Denna gång blev det avslutningslåten. En låt som inspirerades av att vi satt och lyssnade på John Martyn en kväll…
Det kändes väldigt viktigt att sista låten plockade upp den positiva ton som jag hoppas genomsyrar större delen av skivan.
På många sätt kan man se den som ett lite äldre syskon till inledningsspåret.
Texten i slutkoruset…?
Det är “Aldrig för sent att bli ung” på spanska såklart…
“Jamas estar de ser joven…jamas…jamas…”
Höstsol
Det är höstsol
över Stockholm
men det känns
som om det
vore vår
Alla dofter
och förnimmelser
känns närmre än
de var igår…
Jag går ensam vid
Norr Mälarstrand
på en vandring
genom slitna spår
några gamla ärr
och läkta sår
Vissa billiga
små lögnar
blev så dyra
att jag
gick på knä
men i askan
fann jag glöd igen
och en kärlek
jag vill leva med…
Det är höstsol
över Stockholm
men jag
känner mig
som ung och kär…
(Har du
funnit ro nu…?)
Vi får se…
(Har du sett
dig själv nu…?)
Kanske det…
(Vad och vem
är du…?)
Jag är
den jag är…
Det är skymning
över Stockholm
och jag strosar
upp mot
Fridhemsplan
genom stress
och larm
och snäsighet
men jag älskar
denna kalla stad…
Jag har fallit mjukt
och fallit hårt
och jag borde
kanske varit
bränd…
men livet är
att våga flyga igen
Jag har fred
med
mina minnen nu
Jag har fred
med
själva saknaden
Jag har funnit
stormens öga
och en
märklig lust i den…
Det är skymning
över Stockholm
och det känns
som om det
vore vår…
(Har du
funnit ro nu…?)
Bara så…
(Har du sett
dig själv nu…?)
Mer än då…
(Har du
hittat hem nu …?)
Javisst är det så…
Strålande Dan, så mycket go läsning för en inblandad part.
Jag lyfter på hatten åt dig och dina meningar/ord. Jag instämmer gladeligen i att en inspelning som denna är få förunnat, glad jag tog lite pianolektioner som “kiddo”:-)
Allas aktiva deltagande vid en så definitiv sak som en skivinspelning ger hopp om att laganda och demokratiska värden faktiskt är värdefulla.
Nu hoppas jag att alla lyssnare ska få ta del utav det sprudlande vi hade där i Kristianopel, då höstsolen sken utanför studiorummen och vi var kreativa och lekfulla musikanter!
Håll i hatten…….det gör jag!
/Tomas
Härligt att du är igång med bloggandet igen, spännande inlägg!
Tack för underbara inlägg. Tack för musiken du skapat. Jag hoppas på många, många fler. Dina kompositioner ger min sargade själ tröst. Jag blir varm när jag hör din röst.
Varma kramar till Dig / Ellinor