Helt plötsligt blev det bara en mängd lux mörkare och vinden slet tag i
palmkronorna.
Det är oväder på gång.
Ett rejält också, om man gissar utifrån de senaste dagarnas molande hetta.
Luften vibrerar av elektricitet och väntar bara på den förlösande åskan.
Och nu kom regnet.
Det har varit en märklig, trevande och försenad regnperiod.
Trycket har aldrig riktigt lättat mer än i korta, välsignade moment.
Baraför att inom ett par timmar ligga som en blykeps över allt
och alla igen.
Nu mullrar det riktigt ordentligt i fjärran.
Tyvärr är det ännu dagsljus så jag får inte se världens häftigaste ljusshow.
Blixtar över Amazonas natthimmel.
När de är som störst ligger de på tvären och täcker halva himlavalvet.
Oftast brukar strömmen gå också, liksom bara för att naturen ska få visa upp
sig i all sin kraft.
Ens litenhet blir oerhört påtaglig samtidigt som man känner sig märkligt upplyft
och delaktig.
Det går mot en kväll då en klok man stoppar ficklampan i bältet och förbereder sig
på en natt utan arbete, internet och luftkonditionering.
