Du är det vackraste… II

Det är ett styvt jobb att blogga.
Uppdaterar man inte flera gånger om dagen så droppar
läsarsiffrorna genast ner under anständighetsgränsen.
Det är lätt att känna sig ensam i cyberrymden.
Det här är alltså inte ett direkt inlägg utan snarare en
förklaring.
Jag har arbetat.
Skrivit och spelat in.
Gjort något som jag är bra på.
Låten ifråga har titel som rubriken ovan och texten publicerade jag
i ett tidigare inlägg.
Just nu känns det som om det håller på att bli väldigt bra…
Därför är det klokt att ta en paus och utsätta den för eftertankens
kranka blekhet, en dos Jantelag och sunt förnuft.
Eller…?

För övrigt hade jag ett nytt spindelbesök igår kväll.
Denna gång var jag beväpnad med Baygon.
Haken var bara att idioten i butiken hade gett mig myggBaygon.
Den blå flaskan istället för den gröna…
Det måste ha sett komiskt ut när jag jagade den arma spindeln,
frenetiskt sprayande.
Jag tror att den gav upp av utmattning.
Hoppas att det jag inte har retat upp hela Riberaltas spindelpopulation
nu utan att de kan låta baygones be baygones.
Kanske dags att täta glipan under dörren?

Återkommer nog framåt natten, svensk tid…