Den heroiske spindeldödaren

Idag kunde ha blivit en sådan dag igen. Dagar då man borde ha låtit
sig förföras av den mjuka sängvärmen och legat kvar…
Hela dagen.

Jag vaknade, som vanligt, i gryningen och kände omedelbart att något-
ting var fel.
Mycket riktigt ser jag snart i ögonvrån något svart röra sig över
golvet. Omedelbart klarvaken sätter jag mig upp i sängen bara för att
konstatera att det var som jag hade befarat…
En, efter svenska mått mätt, gigantisk spindel.
Kroppen var väl en tre-fyra centimeter idiameter och behäftad med
långa håriga ben.
Jag sträckte mig efter Baygonflaskan, som alltid står invid sängen,
och gjorde mig redo för strid.
Smygande närmade jag mig fienden, intog position och sprayade.
Nästan bara luft.
Jag skakade flaskan ursinnigt och försökte igen.
Samma resultat.
Jag tryckte och tryckte men till slut så var giftet obönhörligt slut
och spindeln bara omtöcknad.

Nu var det kris.
Givetvis finns det mera insektsmedel i huset men för att
hämta det måste jag lämna spindeln ensam i minst en mi-
nut under vilken den säkert skulle kvickna till och gömma sig
någonstans i rummet.
Fientligt inställd…
Jag såg mig snabbt omkring i rummet men det enda tänkbara
vapnet jag såg var ett kvastskaft. Nu vidtog en lustig dans.
Spindeln sprang, allt snabbare, runt på golvet medan jag
sprang efter och försökte pricka den med toppen av skaftet.
Det är, som alla som någon gång försökt vet, inte alls så lätt
som det kan verka. På ungefär tionde försöket får jag in en
halvträff och tror att det är avgjort…
Då går spindeln till attack.
Den kommer springande rakt emot mig och är med all
säkerhet rejält irriterad nu.
En situation som sållar möss från män.
Jag gled elegant åt sidan, svängde mitt vapen och fick in en
fullträff. Spideln krympte ihop till en livlös boll medan jag
växte flera centimeter.
Kanske var det trots allt en alldeles utmärkt start på en särdeles bra dag…