Det arkitektoniska experimentet

I Riberalta finns ingen stadsarkitekt. Det tror jag inte i alla fall. Finns han så är
han antingen blind eller plötsligt ekonomiskt oberoende.

Som jag tidigare berättat är man inte så mycket för att spara här. Pengar är
till för att spenderas och har man dem så ska de synas. I perioder skapas det
enorma förmögenheter som ofta förslösas på det mest extravaganta sätt.
Häromdagen träffade jag en man som för tjugo år sedan flög in färska skaldjur
från Peru och Chile i sitt privata plan, för att därefter skicka det till Brasilien efter
horor.
Spriten var alltid importerad, dyr och flödande…
Hans livsstil var så färgstark att den efterhand blev en belastning för hans
”affärsbekanta” som till slut manövrerade ut honom.
Idag lever han på smålån från gamla och nya vänner. Vet inte ens om han har en
fast bostad. Mig, gringo stupido, lyckades han lura av en femtiolapp en gång.

En annan historia är den om departementets rikaste man som för ett drygt år
sedan firade sitt silverbröllop tillsammans med tvåtusen gäster. Fri mat och sprit
och en överdådighet som t.o.m. hade betraktats som smaklös i Las Vegas.
Det berättas att han kom hit för trettio år sedan med endast en säck lök över
axeln. Så fattig att han inte ens hade råd med ett stånd på marknaden utan fick
stå bredvid de andra med sin säck.
Tio år senare hade han traktens största förmögenhet.
Måste ha varit fantastiska lökar.

Åter till det egentliga ämnet.
Ett annat sätt att visa sina rikedom är att bygga ett uppseendeväckande hus.
Tyvärr är det precis vad en av våra närmsta grannar har gjort.
Hus ska man nog förövrigt inte kalla det i hans sällsakap.
Jag tror att han betraktar det som sitt palats.

Det trotsar beskrivning. Själva huset ser man knappt för all
utsmyckning. På taket har han placerat ett tempel i grekisk-romersk
stil varvat med en rysk lökkupol med en liten spira på toppen.
Sedan finns där något som påminner om ett kyrktorn och två
pyramider. Kronan på verket ar en statyrad på tempeltaket bakom
vilken han placerat två stora paraboler.

För att ytterligare krydda pastejen har han
i ceriserött skrivit visdomsord som
”Solo se que nada se” (Det enda jag vet
är att jag ingenting vet), ”Conocete a
tu misma, conocetas a Dios” (ung.
Genom att känna dig själv känner du Gud)
samt ”Ante todo, amar y servir”
(Framför allt, älska och tjäna).

Och så de övriga statyerna…
Hela byggnaden kantas av dem.
Karska lejon blandas med Artemis/Diana
figurer och några slags nystalinistiska
hyllningar till det arbetande folket.
På stoderna har han sedan låtit göra
reliefer med landskapsmotiv som han nu,
till allas förtjusning, har börjat måla i glada
färger.
Insidan har jag tyvärr inte sett ännu men det berättas att där är så
många statyer att en gång en inbrottstjuv stod blick still mellan dem
och förblev oupptäckt i halvskummet.
Arbetet är heller inte avslutat. Med jämna mellanrum dyker det nya
små tillägg till konsruktionen.
Han bygger sin egen variant av slottet Tre Kronor.

Pengar och smak går inte så ofta hand i hand.