Arioso

Ibland är man en dumskalle.
Det bara är så.
Igår sårade och stötte jag bort en av mina käraste.
Bara av ren pur egoism och bekräftelsebehov.
Jag vet inte om det finns några vägar tillbaka men jag måste försöka.
När den värme och närhet man fått vänds i distans gör det ont i själen.
Hur uppriktigt och tårögt ett förlåt än är kan det aldrig
göra det gjorda ogjort.
Publicerar helt olovandes några av Erik Lindegrens vackraste ord.

Arioso

Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman,
någonstans inom oss kan vår kärlek aldrg fly
Någonstans
o någonstans
har alla tågen gått och alla klockor stannat:

någonstans inom oss är vi alltid här och nu,
är vi alltid du intill förväxling och förblandning,
är vi plötsligt undrans under och förvandling,
brytande havsvåg, roseneld och snö.

Någonstans inom oss där benen har vitnat
efter forskares och tvivlares nedsegnande törst
till förnekat glidande
till förseglat vikande
O moln av tröst!

någonstans inom oss
där dessas ben har vitnat och hägringarna mötts
häver fjärran trygghet som dyningarnas dyning
speglar du vårt fjärran som stjärnans i en dyning
fäller drömmen alltid masken och blir du
som i smärta glider från mig
för att åter komma åter
för att åter komma till mig
mer och mer inom oss, mer och mera du.

Jag tror och hoppas att någon förstår…

I övrigt skriver jag som besatt.
Både text, musik och blogg.
Vänta er mycket i framtiden
Jag ger mig aldrig.
Idag har det varit intensivt studioarbete därför blir det bara
ett kort inlägg.
Väl mött imorgon.
Då ska jag skriva något glatt och publiktillvänt.
Jag lovar…